Читайте по-шведски   ::   Погодина Нина Евгеньевна

- Ni far inte skicka dem forran efter kvart over fem,

hade hon sagt i blomsteraffaren. Och hon hade smasprungit hela vagen hem4 fran kontoret. I tamburen hade hon haft brattom att fa av sej kappan och mossan, Och i koket hade Egon redan setat5 vid bordet. Modern hade statt vid spisen med den grona stickkofta stramande over ryggen. Och pa byran hade strumporna legat kvar precis som hon lagt dem i morse.

- Hej, hade hon sagt. Har det kommit nan post?

- Vad skulle def vara? hade modern svarat utan att vanda pa huvet.

- Nage6 gratulationskort eller...

- Vem tusan tror du skulle skriva till dej, hade Egon sagt pa sitt vanliga forargliga satt.7

Det hade kants kymigt och gjort ont8 som det alltid gjorde nar han hanade henne for att hon inte hade nagra vanner eller nagon pojksallskap. For det var det han menade. Det menade han alltid. Och sa ofta han kom at9 drev han med henne for att hon var ful och for att ingen karl brydde sej om henne. Ibland nar han var for svar gick hon for sej sjalv och grat, ibland blev det brak. Da holl modern alltid ined Egon, for Egon var hennes vackraste barn och vackra barn far alltid medhall. Men hon var den fula och henne hade de ratt att hacka pa. En ful manniska tycker ingen synd om. - Du far val annonsera om du inte vill ga i graven med din oskuld, brukade Egon saja och flina och han blev visst aldrig trott pa att pika henne. Jamt nar de var tillsammans holl han pa.10 Och anda blev hon inte van vid det. Varje gang gjorde det ont pa nytt.

Fast inte sa mycket i kvall, for i kvall visste hon det dar andra. Och hon smalog lite nar hon satte sej till bords och sa bara:

- Nan kanske.

- Vem i helskotta da.11

Hon bredde sej en smorgas utan att svara. Oron satt i henne och hon sneglade ofta at tamburen. Pa byrahornan lag yllestrumporna och Egon gick pa:

- Dom uppvaktade dej val pa jobbet kan jag forsta, sa han i tuggorna.12 Blommor pa bordet forstas och tal av chefen.

Maj satt och stirrade ner i maten. Det gjorde ont som vanligt, men vanta bara. Egon fortsatte:

- Nar var vackra fakturaskriverska13 i dag fyller tjugi...

- Ta mer kottbullar, Egon, sa modern.

Vid saftkramen ringde det pa dorren. Maj spratt till. Modern gick och oppnade. Egon holl mun for en stund. De horde moderns-rost utifran tamburen. Nej, det ar val fel. Maj Svensson? Jo, jo hon bor har. Dorren drogs igen och

modern kom tillbaka ut i koket. Hon hade en blombukett med sej.

- Jag begriper inte, sa hon, den ar till dej.

Hon rackte den till Maj och Maj kande att hon Var alldeles rod i ansiktet.