JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 139 из 160Nu var det tal om att mormor skulle pa nat hem av nat slag28 och da skulle kanske Roger fa den dar ettan. Hari talade om det som att han funderade pa att skaffa sig en vaning i stan. Det lat nat.29
Men anda kandes det farligt. Har ute i Lermossen fanns allt det han var saker pa. Har var han kung. Visserligen jobbade han ganska nara stan. Optikern han jobbade hos hade affar i Johanneshov.30 Men det var nagot otryggt over stan. Att bli kung i stan var litet svarare. Dar fanns killar som spelade med i Hammarby och Gnaget och Djurgarn.31
Stan var en mycket farligare varld. Dar lamnades man liksom utan bakgrund.32 I Lermossen visste man allting. Dar fanns allting pa plats. Ville man kunde man traka korvgubben,33 man visste precis hur langt man kunde ga. En gang hade dom trakat en korvgubbe pa Gotgatan.34 Han hade oppnat dorren och stigit ut och fragat om det var nat han kunde gora for dom. Och det visade sig att han var inte mer an fyrtio ar eller nat och stor och stark och inte alls som korvgubben i Lermossen som bergis var over sextio35 eller sjuttio eller nat och som statt dar hela Rogers liv. Hela Rogers liv hade det varit samma korvgubbe. Och nu de sista tio aren hade dom visserligen byggt hemskt mycket dar ute men anda sa var det fortfarande Lermossen. Nar han lag i lumpen sa var det klart att han var stockholmare. Men vad visste han egentligen om Stockholm? Han kande ingenting for stan. Han var egentigen litet radd for stan. Och det var alla de andra killarna ocksa. Alla dom dar som akte in i bilar och satt pa Kungsgatan36 om kvallarna och skrek. Dom tog med sig fororten in i bilen. Sin egen trygghet och sa satt dom dar pa Kungsgatan och skrek ut sin egen radsla.
Stockholmarna verkade sa sakra pa nat satt. Ta optikern till exempel. Han var val narmare sextio och han snackade om stan som om det var nan sorts forort. Han snackade om Stureplan och Norrmalmstorg ungefar som om Han snackat om piazzan i Lermossen eller nagot.37 Som ett torg dit man gick och dar det ocksa stod en korvgubbe. Och som man gatt till nar man var liten. Men hade man som Roger varit Kung sa var man tvungen. Man var tvungen att lamna Lermossen. Man blev gammal och man fick inte ga kvar.
Roger stod framfor spegeln pa jobbet och kammade sig. Dagen var slut. Ute snoade det. Idag skulle morsan aka med mormor till det dar hemmet och det skulle bli bestamt om han skulle fa den dar ettan eller ej. Och blev det bestamt kunde han flytta redan pa mandag. Det var litet farligt.
I kvall skulle han ga med Elisabeth pa bio.
Men anda kandes det farligt. Har ute i Lermossen fanns allt det han var saker pa. Har var han kung. Visserligen jobbade han ganska nara stan. Optikern han jobbade hos hade affar i Johanneshov.30 Men det var nagot otryggt over stan. Att bli kung i stan var litet svarare. Dar fanns killar som spelade med i Hammarby och Gnaget och Djurgarn.31
Stan var en mycket farligare varld. Dar lamnades man liksom utan bakgrund.32 I Lermossen visste man allting. Dar fanns allting pa plats. Ville man kunde man traka korvgubben,33 man visste precis hur langt man kunde ga. En gang hade dom trakat en korvgubbe pa Gotgatan.34 Han hade oppnat dorren och stigit ut och fragat om det var nat han kunde gora for dom. Och det visade sig att han var inte mer an fyrtio ar eller nat och stor och stark och inte alls som korvgubben i Lermossen som bergis var over sextio35 eller sjuttio eller nat och som statt dar hela Rogers liv. Hela Rogers liv hade det varit samma korvgubbe. Och nu de sista tio aren hade dom visserligen byggt hemskt mycket dar ute men anda sa var det fortfarande Lermossen. Nar han lag i lumpen sa var det klart att han var stockholmare. Men vad visste han egentligen om Stockholm? Han kande ingenting for stan. Han var egentigen litet radd for stan. Och det var alla de andra killarna ocksa. Alla dom dar som akte in i bilar och satt pa Kungsgatan36 om kvallarna och skrek. Dom tog med sig fororten in i bilen. Sin egen trygghet och sa satt dom dar pa Kungsgatan och skrek ut sin egen radsla.
Stockholmarna verkade sa sakra pa nat satt. Ta optikern till exempel. Han var val narmare sextio och han snackade om stan som om det var nan sorts forort. Han snackade om Stureplan och Norrmalmstorg ungefar som om Han snackat om piazzan i Lermossen eller nagot.37 Som ett torg dit man gick och dar det ocksa stod en korvgubbe. Och som man gatt till nar man var liten. Men hade man som Roger varit Kung sa var man tvungen. Man var tvungen att lamna Lermossen. Man blev gammal och man fick inte ga kvar.
Roger stod framfor spegeln pa jobbet och kammade sig. Dagen var slut. Ute snoade det. Idag skulle morsan aka med mormor till det dar hemmet och det skulle bli bestamt om han skulle fa den dar ettan eller ej. Och blev det bestamt kunde han flytta redan pa mandag. Det var litet farligt.
I kvall skulle han ga med Elisabeth pa bio.