JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 141 из 160Eller enSaab.45 Han borjade en monolog av gamla vanan.
Kungsmonologen fortsatte att valla fram medan han startade och gled ivag. Men det blev anda inte nan riktig tillfredsstallelse. Han hade over huvud taget markt det att han inte fick ut lika mycket av sina monologer46 nu for tiden som forr. Dom gav inte samma tillfredsstallelse. Han borjade trottna pa sjna egna monologer. Han akte in till stan. Och stallde ifran sig bilen47 och gick. Det hade han aldrig gjort forut. Han gick utan bil, utan skal,48 Kungsgatan ner mot Stureplan. Alldeles ensam. Utan bil. Utan varldens snyggaste brud och utan monolog. Han latsades inte ens att han var just hemkommen fran Staterna. Han tankte pa sig sjalv som Roger Pentebjar. Han var forresten inte nojd med sitt namn. Han hade sista tiden tyckt det varit battre heta Pettersson. Pentebjar gillade han inte. Det hade varit OK49 i Lermossen men har i stan verkade det litet dumt tyckte han.
Han gick in pa ett konditori. Det hade han heller aldrig gjort ensam. Nar han tankte efter kunde han forresten inte paminna sig att han varit i stan ensam en enda kvall sa har. Alltid med ett gang eller med nan brud. Eller ocksa hade han suttit i bilen. Han bestallde kaffe och tva smorgasar.
Qet var morkt ute och snoyra och anda borjade det bli allt mer folk pa gatan. Som skulle pa bio eller krogen eller nat. Han kande inte igen en enda manniska. Han satt dar vid sitt bord och sag ut genom fonstret och tankte att egentligen ar det kanske inte sa farligt. Man lar sig val den har stan ocksa aven om man inte kan bli kung.
Nar han betalade och gick hade sjuforestallningen50 redan borjat och det var tommare. Han hade ingen lust att ga pa bio sjalv, sa han gick langsamt Kungsgatan upp. Det var som om allt han kunde, allt han lart sig var meningslost. Att vara snabb i hockey. Vad hade man for gladje av det? Att ha kommit in vid flyget nar alla andra kom till infanteriet.51 Vad hade man for gladje av det?
Och anda. Kanske. Den har vinterkvallen nar Kung Roger av Lermossen skulle abdikera sa var han inte alltfor illa forberedd. Han var ju nastan vuxen. Ett av de sakraste tecknen ar att man trottnar pa sina egna konungsliga monologer och att man borjar nalkas den man i verkligheten Roger var ganska nara sig sjalv och uppe vid Konserthuset gick han ner till tunnelbanan och ringde hem. Det var hans mamma som svarade. - Hej morsan, sa han. Gick det bra?
- Jo da, sa hon, du far lagenheten.
- Fint, jag kommer hem strax. Och sa la han pa luren och vande sig om.
Kungsmonologen fortsatte att valla fram medan han startade och gled ivag. Men det blev anda inte nan riktig tillfredsstallelse. Han hade over huvud taget markt det att han inte fick ut lika mycket av sina monologer46 nu for tiden som forr. Dom gav inte samma tillfredsstallelse. Han borjade trottna pa sjna egna monologer. Han akte in till stan. Och stallde ifran sig bilen47 och gick. Det hade han aldrig gjort forut. Han gick utan bil, utan skal,48 Kungsgatan ner mot Stureplan. Alldeles ensam. Utan bil. Utan varldens snyggaste brud och utan monolog. Han latsades inte ens att han var just hemkommen fran Staterna. Han tankte pa sig sjalv som Roger Pentebjar. Han var forresten inte nojd med sitt namn. Han hade sista tiden tyckt det varit battre heta Pettersson. Pentebjar gillade han inte. Det hade varit OK49 i Lermossen men har i stan verkade det litet dumt tyckte han.
Han gick in pa ett konditori. Det hade han heller aldrig gjort ensam. Nar han tankte efter kunde han forresten inte paminna sig att han varit i stan ensam en enda kvall sa har. Alltid med ett gang eller med nan brud. Eller ocksa hade han suttit i bilen. Han bestallde kaffe och tva smorgasar.
Qet var morkt ute och snoyra och anda borjade det bli allt mer folk pa gatan. Som skulle pa bio eller krogen eller nat. Han kande inte igen en enda manniska. Han satt dar vid sitt bord och sag ut genom fonstret och tankte att egentligen ar det kanske inte sa farligt. Man lar sig val den har stan ocksa aven om man inte kan bli kung.
Nar han betalade och gick hade sjuforestallningen50 redan borjat och det var tommare. Han hade ingen lust att ga pa bio sjalv, sa han gick langsamt Kungsgatan upp. Det var som om allt han kunde, allt han lart sig var meningslost. Att vara snabb i hockey. Vad hade man for gladje av det? Att ha kommit in vid flyget nar alla andra kom till infanteriet.51 Vad hade man for gladje av det?
Och anda. Kanske. Den har vinterkvallen nar Kung Roger av Lermossen skulle abdikera sa var han inte alltfor illa forberedd. Han var ju nastan vuxen. Ett av de sakraste tecknen ar att man trottnar pa sina egna konungsliga monologer och att man borjar nalkas den man i verkligheten Roger var ganska nara sig sjalv och uppe vid Konserthuset gick han ner till tunnelbanan och ringde hem. Det var hans mamma som svarade. - Hej morsan, sa han. Gick det bra?
- Jo da, sa hon, du far lagenheten.
- Fint, jag kommer hem strax. Och sa la han pa luren och vande sig om.