JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 147 из 160Ballongen var den mest fullandade som nagonsin konstruerats, allt var planerat och forberett in i minsta detalj. En hel varld vantade i spanning. Tyska, norska och engelska fartyg hade sokt sig till Spetsbergen och Danskon for att deras turistande passagerare skulle {a en mojlighet att bevittna avfarden.
Men allt var forgaves, sade jag.
Inte ens en snillrik ingenjor beharskar naturkrafterna och kan forma lufthavets vindaratt blasa i den ratta riktningen. Den arktiska sommaren ar kort. Till detta kom att Virgos forsakringar och assuranser18 var sa utformade att fartyget maste lamna Spetsbergen senast den 20 augusti.
Som sagt, mandagen den 24 augusti 1896, mottes norrmannen Nansen och svensken Andree i Tromso i det nordligaste Norge.
Nansen hade lyckats, sade jag, och hela varlden vet numera vem Nansen ar.
Hela varlden, hela den civiliserade varlden, kande Andrees namn och hans luftseglingsplan och den hade diskuterats inte bara i Sverige utan ocksa i Berlin, i Wien, i Rom, i Amerika, i Paris och i London. Men han hade aldrig fatt tillfalle att kapa ballongens fortojningar. Han hade misslyckats.
Ingen vet vad de tva markliga mannen samtalade om, han som var beromd for vad han gjort och han som var beromd for vad han tankt gora.
* * *
Kuylenstjerna19 foljde mig in i Andrees rum, gjorde sedan en bakatgaende sorti20 och stangde dorren efter sig.
- Ingenjor Knut Frasnkel, fragade Andree.
- Ja, svarade jag.
- Var sa god och sitt, sade han och pekade med pennan pa en nagon sliten och skamfilad fatolj framfor hans stora skrivbord.
Jag satte mig.
- Jag ber om overseende.,21 sade han, men jag maste gora nagra anteckningar. Det tar inte manga minuter.
Han lutade sig framat. Blackpennan raspade mot papperet.
Portrattlikheten med vaxdockan pa Panoptikon22 var verkligen mycket stor men dar fanns anda sma och tydliga skiljaktigheter.
De manga fina rynkorna under ogonen.
De horisontella farorna i pannan.
De gra fargskiftningarna i haret, sarskilt vid tinningarna.
De latt urgropta kinderna.
En tydlig baglinje av bekymmer eller besvikelse mellan
mun och haka.
Och dessa drag av begynnande trotthet som alldeles uppenbart fanns dar men som var sa svara att sarskilja och beskriva.
Jag har ert brev har, sade han.
Jag har overingenjorens svarsbrev har,23 svarade jag och lade handen over kavajens vanstra innerficka.
Darefter foljde en ganska lang stund av tystnad.
Men allt var forgaves, sade jag.
Inte ens en snillrik ingenjor beharskar naturkrafterna och kan forma lufthavets vindaratt blasa i den ratta riktningen. Den arktiska sommaren ar kort. Till detta kom att Virgos forsakringar och assuranser18 var sa utformade att fartyget maste lamna Spetsbergen senast den 20 augusti.
Som sagt, mandagen den 24 augusti 1896, mottes norrmannen Nansen och svensken Andree i Tromso i det nordligaste Norge.
Nansen hade lyckats, sade jag, och hela varlden vet numera vem Nansen ar.
Hela varlden, hela den civiliserade varlden, kande Andrees namn och hans luftseglingsplan och den hade diskuterats inte bara i Sverige utan ocksa i Berlin, i Wien, i Rom, i Amerika, i Paris och i London. Men han hade aldrig fatt tillfalle att kapa ballongens fortojningar. Han hade misslyckats.
Ingen vet vad de tva markliga mannen samtalade om, han som var beromd for vad han gjort och han som var beromd for vad han tankt gora.
* * *
Kuylenstjerna19 foljde mig in i Andrees rum, gjorde sedan en bakatgaende sorti20 och stangde dorren efter sig.
- Ingenjor Knut Frasnkel, fragade Andree.
- Ja, svarade jag.
- Var sa god och sitt, sade han och pekade med pennan pa en nagon sliten och skamfilad fatolj framfor hans stora skrivbord.
Jag satte mig.
- Jag ber om overseende.,21 sade han, men jag maste gora nagra anteckningar. Det tar inte manga minuter.
Han lutade sig framat. Blackpennan raspade mot papperet.
Portrattlikheten med vaxdockan pa Panoptikon22 var verkligen mycket stor men dar fanns anda sma och tydliga skiljaktigheter.
De manga fina rynkorna under ogonen.
De horisontella farorna i pannan.
De gra fargskiftningarna i haret, sarskilt vid tinningarna.
De latt urgropta kinderna.
En tydlig baglinje av bekymmer eller besvikelse mellan
mun och haka.
Och dessa drag av begynnande trotthet som alldeles uppenbart fanns dar men som var sa svara att sarskilja och beskriva.
Jag har ert brev har, sade han.
Jag har overingenjorens svarsbrev har,23 svarade jag och lade handen over kavajens vanstra innerficka.
Darefter foljde en ganska lang stund av tystnad.