Читайте по-шведски   ::   Погодина Нина Евгеньевна

Jag var tacksam over att for en stund slippa hans granskande och provande blick.

- Ni har litterara intressen, sade han.

- Blygsamma, svarade jag.

- Malar ni?

- Nej.

- Musicerar?

- Inte ens till husbehov.27

- Jag ar lite radd for skonandar,28 sade han. De har inget vid polen att gora.

* * *

Tidningarnas intresse for nordpolsexpedition stegrades efter Nansens besok i Stockholm.

Andree tycktes vilja undvika intervjuer och hanvisade ofta de mest envisa journalisterna till mig.

Fragorna var med sma variationer standigt desamma.

- Nar startar ni?

Vi avreser fran Stockholm den 15 maj.

- Ja, men nar lyfter ballongen fran Spetsbergen?

Nar de ratta vindarna blaser.29

- Hur lang tid kommer det att ta innan ni befinner er vid nordpolen?

Under extremt gynnsamma forhallanden30 omkring fyrtioatta timmar.

- Under extremt ogynnsamma forhallanden? Vi kommer i sa fall aldrig till nordpolen.

- Vad gor ni da?

Gor ett nytt forsok nasta ar.

- Om ni tvingas nodlanda?

Vi kommer att ta oss fram over isen till dess vi nar Ryssland, Sibirien, Alaska eller den kanadensiska ishavskusten.

- Och om ni aldrig lyckas ta er fram till fast mark?

- Da skall vi snart bli bortglomda, svarade jag, bortglomda, till forman for vara efterfoljare.

- Jag behover inte fraga er, sade jag, om ni minns namnen Bjorling och Kallstenius.31 Jag vet att ni glomt dem. Anda ar det bara fem ar sedan de startade sin fard mot norr.

* * *

Den 13 maj arrangerade Andree en valkostmiddag for Sven Hedin32 som just aterkommit fran sin ar 1893 paborjade langa forskningsresa genom Asien.

Vi var blott sex vid bordet och dar saknades bade Strindberg och Swedenborg.33

Doktor Hedin, sade Andree i sitt valkomsttal. Ni ar ater hemma, efter att ha korsat den fruktansvarda oknen Takla Makan tvenne ganger,31 efter'att ha funnit i sanden begravda och glomda stader, efter att ha lost den vandrande sjons gata, efter att ha trangt genom och kartlagt stora delar av det tibetanska hoglandet. Jag lyckonskar er. Ni har utrattat ett stordad. Men ni har en resa bakom er.

Vi har aldrig traffats tidigare, fortsatte han. Vi kanner inte varandra. Jag har anda tagit mig friheten inbjuda er till en valkomstmaltid. Jag har gjort det, darfor att jag har min stora resa omedelbart framfor mig. Ingen vet om vi nagonsin kommer att fa ett nytt tillfalle att ata vid samma bord.