JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 42 из 1605 Hon kunde sitta ibland i sin ensamhet och blunda och fornoja sitt sinne med spekulationer6 over hur hon invaggade dem i forhoppningar och sa - den gangen Herren7 inte ville lata henne leva langre - dra dem vid nasan. Kanske nagon tusenlapp till en och annan av dem, mest for att retas. Formogenheten, den skulle hon skanka till Kinamissionen.8 Men nu hade hon inga slaktingar att dra vid nasan och Kina hade blivit rodare an hennes egna rosendrommar.9 Hon var inte alldeles saker, men antagligen fanns det ingen mission i det landet langre. Sa realiteterna hade nodgat henne att vidta andra dispositioner for pengarna... Bert skulle fa dem. Hon hade antytt det for honom ibland. - Du blir nog en formogen karl vad tiden lider, kunde hon saga. Da bugade han sig och skrattade och sa att han hoppades tiden led fort. Det tyckte hon om. Han sa vad han tankte och tyckte och det skulle han ocksa belonas for.
Hon visslade forstrott en liten melodi fran sin barndom och gungade i sin stol. I knat hade hon en stickning. Han skulle komma upp till henne i dag for det var tisdag och prata bort en timme eller tva. Han kom alltid upp till henne varje tisdag. Sedan hon blev bekant med Bert brydde hon sig nastan aldrig om att ga ut och andra manniskor traffade hon sallan. Bert berattade for henne. Han talade om vad som hande i stan och hur parken sag ut och om isen hade gatt upp pa Riddarfjarden.10 Sjalv kunde hon sitta med sin stickning i lugn och ro.
Dar kom signalen. Hon tryckte stickningen mot brostet, reste sig ur gungstolen latt som en flicka, tog ett steg ut pa mattan och holl pa att halka omkull.11 Rysligt vad halt det golvet blev efter boningen. Ett ogonblick stod hon stilla for att hamta balansen, sedan halvdansade hon12 fram genom rummet ut i hallen och oppnade.
- Sa snall pojke da. Aldrig glommer du gamla gumman... Hon var ett enda stort soligt leende.13 - Kom in, min van - tank att jag har riktigt langtat efter dig.
Hon la handen pa hans arm och eskorterade honom in i rummet.
- Se upp for mattan du,14 den glider latt undan for golvet ar nybonat.
- Just sa ja, sla dig ner - sa dar ja.15 Han satte sig vid 'bordet bredvid gungstolen och trummade med fingarna mot skivan. Han foljde hennes flinka hander med ogonen. Han sa:
- Vad stickar tanten pa i dag da?16 En olle till mig? Eller en kofta till negermissionen? Ska vi inte ta ett parti schack i stallet?
Hon tittade pa honom over glasogonbagen och log. Jo, det skulle val bli ett parti schack som vanligt och sa smaningom men forst ville hon avsluta framstycket.17 Hon var fortjust over att han retade sig pa hennes stickmani, det var ett tecken pa engagemang,18 nastan som svartsjuka, tankte hon.
Hon visslade forstrott en liten melodi fran sin barndom och gungade i sin stol. I knat hade hon en stickning. Han skulle komma upp till henne i dag for det var tisdag och prata bort en timme eller tva. Han kom alltid upp till henne varje tisdag. Sedan hon blev bekant med Bert brydde hon sig nastan aldrig om att ga ut och andra manniskor traffade hon sallan. Bert berattade for henne. Han talade om vad som hande i stan och hur parken sag ut och om isen hade gatt upp pa Riddarfjarden.10 Sjalv kunde hon sitta med sin stickning i lugn och ro.
Dar kom signalen. Hon tryckte stickningen mot brostet, reste sig ur gungstolen latt som en flicka, tog ett steg ut pa mattan och holl pa att halka omkull.11 Rysligt vad halt det golvet blev efter boningen. Ett ogonblick stod hon stilla for att hamta balansen, sedan halvdansade hon12 fram genom rummet ut i hallen och oppnade.
- Sa snall pojke da. Aldrig glommer du gamla gumman... Hon var ett enda stort soligt leende.13 - Kom in, min van - tank att jag har riktigt langtat efter dig.
Hon la handen pa hans arm och eskorterade honom in i rummet.
- Se upp for mattan du,14 den glider latt undan for golvet ar nybonat.
- Just sa ja, sla dig ner - sa dar ja.15 Han satte sig vid 'bordet bredvid gungstolen och trummade med fingarna mot skivan. Han foljde hennes flinka hander med ogonen. Han sa:
- Vad stickar tanten pa i dag da?16 En olle till mig? Eller en kofta till negermissionen? Ska vi inte ta ett parti schack i stallet?
Hon tittade pa honom over glasogonbagen och log. Jo, det skulle val bli ett parti schack som vanligt och sa smaningom men forst ville hon avsluta framstycket.17 Hon var fortjust over att han retade sig pa hennes stickmani, det var ett tecken pa engagemang,18 nastan som svartsjuka, tankte hon.