JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 43 из 160Hon sa: - Ingen olle - det var fel. Just en kofta till Kongo - det var ratt.
- Det ar sa varmt dar nere, sa han.
Jasa. Pa natterna ocksa? Hon trutade med munnen och sag spjuveraktigt pa honom. - For resten gor det ingenting - alltid kan det forarga nagon. Du vet val att jag alltid har tyckt om att forarga folk. Hon ar inte klok, sager dom. Gumman med pengarna ar inte klok. Har ni hort att hon sitter mest hela dagarna och stickar koftor, riktiga yllekoftor, at negrerna. Sant ar skojigt, forstar du.
- Tant inbillar sig sa mycket. Det ar sakert inte en sjal som bryr sig om vad tant stickar. Eller at vem.
- Jasa inte. Ajo du.19 Jag lamnar dom till grannfrun en trappa upp, forstar du. Och sager uttryckligen att dom ska till Kongo. Hon ar nat i nan kommitte20 och tar emot sakerna, forstar du. Varje dag far hon hamta - i kvall ska hon hamta... Och du - hon lutade sig fortroligt framat mot honom - hon skvallrar kolossalt. Hur gar det med lasningen?21 Han skrapade med fotterna mot golvet, lat dem stanna pa mattan som rorde sig latt som en vinge pa det glashala golvet.
- Skapligt,22 sa han. Ska vi spela... Hon avbrot honom.
- Jasa, du borjar slarva igen. Na, det ar ratta tag, min gosse.23 Det tycker jag om. Man maste slarva ibland for att kunna kanna tillfredsstallelse nar man sedan gor nat. Vi maste ha relief i tillvaron.24 Slarv ger daligt samvete, daligt samvete ger gott arbete...
Sa pladdrade hon pa. Han lyssnade forstrott. Inneborden
gick honom mest forbi,25 men rytmen och surret fran det hon sa fyllde honom sakta med en irritation som han fick allt svarare att dolja. Varje besok hos henne lagrade sig ovanpa det foregaende och blev till en djupnande jordman for onda tankar.26 Deras bekanskap hade borjat for tva ar sen. Det var vinter, han hjalpte henne over gatan for det var halt. Hon bjod upp honom pa kaffe den gangen. Nar han skulle ga, sa hon: - Du ar en trevlig ung man. En lang blond pojke ar du med oppet och arligt utseende. Sana tycker jag om. Hon rodnade som en skolflicka och blinkade med ena ogat. - Kom tillbaka igen och halsa pa mig ar du snall. Har finns nastan aldrig en manniska hemma om dagarna som jag kan prata med. Och kanske far du din beloning. Hon blinkade igen, gatfullt, sedan foste hon vanligt men bestamt ut honom genom dorren. Och han kom tillbaka. Han fick beratta att han var student och skulle bli ingenjor. Att han maste skynda sig med studierna for han laste pa lan.27 - Sa, sa hon. Naja, det ar val inte sa brattom. Sa lange han var kvar i stan fick hon sallskap och gallde det pengar sa kunde hon nog hjalpa honom lite i den vagen28 ocksa.
- Det ar sa varmt dar nere, sa han.
Jasa. Pa natterna ocksa? Hon trutade med munnen och sag spjuveraktigt pa honom. - For resten gor det ingenting - alltid kan det forarga nagon. Du vet val att jag alltid har tyckt om att forarga folk. Hon ar inte klok, sager dom. Gumman med pengarna ar inte klok. Har ni hort att hon sitter mest hela dagarna och stickar koftor, riktiga yllekoftor, at negrerna. Sant ar skojigt, forstar du.
- Tant inbillar sig sa mycket. Det ar sakert inte en sjal som bryr sig om vad tant stickar. Eller at vem.
- Jasa inte. Ajo du.19 Jag lamnar dom till grannfrun en trappa upp, forstar du. Och sager uttryckligen att dom ska till Kongo. Hon ar nat i nan kommitte20 och tar emot sakerna, forstar du. Varje dag far hon hamta - i kvall ska hon hamta... Och du - hon lutade sig fortroligt framat mot honom - hon skvallrar kolossalt. Hur gar det med lasningen?21 Han skrapade med fotterna mot golvet, lat dem stanna pa mattan som rorde sig latt som en vinge pa det glashala golvet.
- Skapligt,22 sa han. Ska vi spela... Hon avbrot honom.
- Jasa, du borjar slarva igen. Na, det ar ratta tag, min gosse.23 Det tycker jag om. Man maste slarva ibland for att kunna kanna tillfredsstallelse nar man sedan gor nat. Vi maste ha relief i tillvaron.24 Slarv ger daligt samvete, daligt samvete ger gott arbete...
Sa pladdrade hon pa. Han lyssnade forstrott. Inneborden
gick honom mest forbi,25 men rytmen och surret fran det hon sa fyllde honom sakta med en irritation som han fick allt svarare att dolja. Varje besok hos henne lagrade sig ovanpa det foregaende och blev till en djupnande jordman for onda tankar.26 Deras bekanskap hade borjat for tva ar sen. Det var vinter, han hjalpte henne over gatan for det var halt. Hon bjod upp honom pa kaffe den gangen. Nar han skulle ga, sa hon: - Du ar en trevlig ung man. En lang blond pojke ar du med oppet och arligt utseende. Sana tycker jag om. Hon rodnade som en skolflicka och blinkade med ena ogat. - Kom tillbaka igen och halsa pa mig ar du snall. Har finns nastan aldrig en manniska hemma om dagarna som jag kan prata med. Och kanske far du din beloning. Hon blinkade igen, gatfullt, sedan foste hon vanligt men bestamt ut honom genom dorren. Och han kom tillbaka. Han fick beratta att han var student och skulle bli ingenjor. Att han maste skynda sig med studierna for han laste pa lan.27 - Sa, sa hon. Naja, det ar val inte sa brattom. Sa lange han var kvar i stan fick hon sallskap och gallde det pengar sa kunde hon nog hjalpa honom lite i den vagen28 ocksa.