Читайте по-шведски   ::   Погодина Нина Евгеньевна

- Kande du det ocksa sa? viskade hon och en gladjefylld forvaning tog henne.

- Alltid. Men aldrig sa som den har gangen.

Hon sa ingenting. Andades bara. Haftigt.

Hennes ogon blickade morka pa honom. Leendet lag annu infruset och hon kande annu smartan i narvarons och avstandets nodvandiga samtidighet.

Kanslans insikter gjorde henne om.19 Du far inte lida av detta! Nej, inte du! Du maste alltid kanna att jag ar hos dig. Jag alskar dig, Dan. Ser du mina lappar. Det ar ditt namn de formar.

Han kunde tolka hennes rorelser, ljuset i hennes ansikte, lapparnas outsagda ord och han erfor en stegrad kansla av nagot heligt och ljust offrande nar han sag hur hennes leende frigjordes ur det bleka ansiktet. Han tryckte henne hart emot sig och lyfte upp hennes namn, rakt upp mot himlens vinge viskade han:

- Linnea! Min egen...

Nu kunde de fortsatta. Ater kunde de observera bladens

ljuva ogonlocksrorelser fran skugga till ljus, och ovanfor deras huvud slog himmelsvingen nya lugna slag. Tradstammarnas murar oppnade sig och slot sig...

Da lag de utstrackta pa hans regnrock. Hennes finger lekte med en kavajknapp.

- Far jag ta av dig baskern? viskade han.

Han gjorde det och smekte hennes har, formade sin hand efter hennes nacke. Var det for att minnas den? Var det for att kunna stracka ut handen nar han blev ensam, kunna forma den och tanka: precis sa har ar hennes nacke...

- Dan, viskade hon. Ditt namn stod ju i tidningen.

- Javisst, sa han.

- Varfor har du inte studentmossan pa dig? Jag trodde nastan att du...

- Jag vill inte ha nanting pa huvet som inte du med lika stor ratt kan satta pa ditt. Jag vill inte bara nat som skiljer oss at.

Sa hennes hjarta klappade. Var det verkligen darfor! Hon trutade med munnen20 och hangav sig at sin naivitet.

- Men jag vill sa garna promenera med dig nar du har studentmossan pa. Du kan inte tro sa jag har langtat efter det.

- Varfor da?

- Det kan du nog inte forsta.

- Hursa?21

- Du har inte varit flicka.

- Onodig upplysning. Han skrattade.

- Du har inte varit en arbetares flicka.

- Det var ju for att inte sara dig som jag inte tog mossan. Du skulle ha klarat studenten med fina betyg bara din pappa haft rad att avsta fran din arbetskraft.22

- Sa dum du ar.