JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 151 из 160Da anvande de sig av draghundar.36
Tydligen, sade jag, finns det tva likheter mellan var fard och Nansens gronlandsexpedition. Den forsta likheten: han gick fran oster mot vaster medan vi gar fran norr mot sydost. Den andra likheten: vara kalkar har dubbelt sa tung last som hans.
Andree skrattade lange och hjartligt...
* * *
Jag somnade sist och vaknade forst.
Bade Andree och Strindberg sov djupt nar jag krop ur sovsacken. Solen stod i soder och det var nastan hett i taltet.
- Ni ar svarvackta, sade jag, trots att ni sovit i elva eller tolv timmar.
Vi at ett rejalt morgonmal - en tjock, het, fortrafflig kottsoppa kokad pa innehallet i tva konservburkar fran Beauvais' fabrik i Kopenhamn. Till detta nagra skivor ragbrod med smor och ost.
Vid tvatiden pa eftermiddagen var vi klara for avfard; fortfarande intensiv sol men tilltagande molnighet37 langst bort i sydvast.
Vi tillampade samma teknik som dagen innan. Vi drog alla tre en slade ungefar femhundra meter till dess vi hejdades av en rak. Atervande och hamtade de tva andra, en i taget.
Det gick langsamt. Men vara axlar var sa sonderskavda38 efter forsta dagsetappen att det, trots god is, var fullstandigt orimligt att tanka sig att vi ensamma skulle kunna slapa vara sladar.
Raken var inte mer an ungefar femton meter bred.
Den var nastan helt fri fran isflak. Den strackte sig i nordostlig-sydvastlig riktning. Det var uppenbart att vi maste ta oss over den.
Andree och Strindberg invecklades i ett langvarigt resonemang om hur raken skulle forceras. De gick darefter at var sitt hall, utrustade med batshakarna,39 for att leta efter lampliga isflak att astadkomma en bro.
Jag lossade baten fran min slade och satte den i vattnet, val fortoljd vid iskanten.
Ej utan anstrangning40 lyckades jag skjuta ut kalken over baten i rat vinkel mot dess langdriktning - forst dock efter det jag befriat den fran tyngden av taltet, sovsacken, mina privata tillhorigheter och ytterligare ett och annat.
Baten flot fint. Som en svan.
Jag paddlade over raken med hjalp av en ara, landade och drog sladen ner pa isen.
Jag atervande och flottade over taltet, sovsacken och nagra av proviantkorgarna fran de tva andra sladarna.
Det gick snabbt och jag genomforde annu en resa' innan Andree och Strindberg atervande - den ene fran norr, den andre fran soder.
Jag hade lastat ytterligare kanske hundra kilo i baten, daribland mina tva kamraters "privatsackar".
Tydligen, sade jag, finns det tva likheter mellan var fard och Nansens gronlandsexpedition. Den forsta likheten: han gick fran oster mot vaster medan vi gar fran norr mot sydost. Den andra likheten: vara kalkar har dubbelt sa tung last som hans.
Andree skrattade lange och hjartligt...
* * *
Jag somnade sist och vaknade forst.
Bade Andree och Strindberg sov djupt nar jag krop ur sovsacken. Solen stod i soder och det var nastan hett i taltet.
- Ni ar svarvackta, sade jag, trots att ni sovit i elva eller tolv timmar.
Vi at ett rejalt morgonmal - en tjock, het, fortrafflig kottsoppa kokad pa innehallet i tva konservburkar fran Beauvais' fabrik i Kopenhamn. Till detta nagra skivor ragbrod med smor och ost.
Vid tvatiden pa eftermiddagen var vi klara for avfard; fortfarande intensiv sol men tilltagande molnighet37 langst bort i sydvast.
Vi tillampade samma teknik som dagen innan. Vi drog alla tre en slade ungefar femhundra meter till dess vi hejdades av en rak. Atervande och hamtade de tva andra, en i taget.
Det gick langsamt. Men vara axlar var sa sonderskavda38 efter forsta dagsetappen att det, trots god is, var fullstandigt orimligt att tanka sig att vi ensamma skulle kunna slapa vara sladar.
Raken var inte mer an ungefar femton meter bred.
Den var nastan helt fri fran isflak. Den strackte sig i nordostlig-sydvastlig riktning. Det var uppenbart att vi maste ta oss over den.
Andree och Strindberg invecklades i ett langvarigt resonemang om hur raken skulle forceras. De gick darefter at var sitt hall, utrustade med batshakarna,39 for att leta efter lampliga isflak att astadkomma en bro.
Jag lossade baten fran min slade och satte den i vattnet, val fortoljd vid iskanten.
Ej utan anstrangning40 lyckades jag skjuta ut kalken over baten i rat vinkel mot dess langdriktning - forst dock efter det jag befriat den fran tyngden av taltet, sovsacken, mina privata tillhorigheter och ytterligare ett och annat.
Baten flot fint. Som en svan.
Jag paddlade over raken med hjalp av en ara, landade och drog sladen ner pa isen.
Jag atervande och flottade over taltet, sovsacken och nagra av proviantkorgarna fran de tva andra sladarna.
Det gick snabbt och jag genomforde annu en resa' innan Andree och Strindberg atervande - den ene fran norr, den andre fran soder.
Jag hade lastat ytterligare kanske hundra kilo i baten, daribland mina tva kamraters "privatsackar".