JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 104 из 160Och i en liten spjalsang14 bakom muren med tvattklader lag en fem manaders gammal flicka, som inte heller ville vara riktigt tyst.
Nu kom det igen - det dar med knivarna... Det liknade pa nagot satt en stor cambridgevalt,15 som gick fram med sina vassa skivor. Den skar sig sakta och noggrant sin vag fram genom hennes inre, klyvande upp henne invartes...
Just som det dar kom, brukade ocksa barnet i spjalsangen begynna att grata. Det var nastan som en overenskommelse. Hon blev alltid lika fortvivlad over det.
Medan barnet skrek, lag hon an en gang och tankte pa orsaken till sjukdomen, pa upphovet.16 Hon var inte obekant med det. Nar hon som aldre hade fatt veta hur hennes mor hade behandlat henne, nar hon sjalv var barn, fyllde den vetskapen henne med raseri. Da forbannade hon sin egen mor.
Nu stod ater hela bilden klar for henne i bjart belysning av smartan. Genom en brunn i tiden tyckte hon sig se ned i sin egen barndom.17 Nar modern mast ga ut pa arbete, pa
mjolkning, eller pa sadesbindning eller pa rafsning18 pa akrarna, hade hon sjalv som liten blivit lamnad ensam. Det var da nodvandigt att hon sov, och icke skrek, tills modern kom tillbaka om kvallen. Da tuggade modern tuss19 at henne. Hon tuggade mjukt brod och knot in det i en tyglapp. Barnet fick dia tussen. Ibland lade modern ett grand salt pa. Men till slut nojde sig barnet inte med denna foda, det skrek, det oroade hela huset, innan hon vant tillbaka... Det var da modern funnit pa det dar sattet. Hon hallde i stallet for salt litet brannvin pa tussen... Det var helt litet till en borjan. Helt latt hade hon lutat pa flaskan, dar hon statt borta vid skankdorren... Men om hon hallde pa tillrackligt mycket av brannvinet, sov flickan sedan hela dagen. Modern kunde kanna sig lugn att hon icke vaknade. Modern kunde da fortjana mera pengar genom att arbeta anda till kvallen. Snart blev det en vana, att hon gjorde sa.
Just nu gav barnet i spjalsangen hals.20 Det rev av sig tacket, spande kroppen, skrek. I detsamma kande modern smartan starkare. Med moda tankte hon igenom fortsattningen.
Hur manga ganger hade hon som vuxen forbannat sin egen mor? Hon kande sig ha full ratt till det. Visserligen hade hon som liten sovit mycket, sovit i det latta brannvinsruset,21 varit ett "snallt barn". Men nar hon blivit vuxen, hade hon fatt umgalla moderns lattsinne fullt ut. I skolan hade hon aldrig varit riktigt frisk. Da hon blivit aldre, hade doktorn till en borjan talat, i manga ar, om den ofarliga akomman, katarren. Han hade uppmanat henne att vara pa sin vakt framat i tiden. Sedan dess mindes hon hur ar, fyllda av osakra aningar, av samtal med andra, hade gatt.
Nu kom det igen - det dar med knivarna... Det liknade pa nagot satt en stor cambridgevalt,15 som gick fram med sina vassa skivor. Den skar sig sakta och noggrant sin vag fram genom hennes inre, klyvande upp henne invartes...
Just som det dar kom, brukade ocksa barnet i spjalsangen begynna att grata. Det var nastan som en overenskommelse. Hon blev alltid lika fortvivlad over det.
Medan barnet skrek, lag hon an en gang och tankte pa orsaken till sjukdomen, pa upphovet.16 Hon var inte obekant med det. Nar hon som aldre hade fatt veta hur hennes mor hade behandlat henne, nar hon sjalv var barn, fyllde den vetskapen henne med raseri. Da forbannade hon sin egen mor.
Nu stod ater hela bilden klar for henne i bjart belysning av smartan. Genom en brunn i tiden tyckte hon sig se ned i sin egen barndom.17 Nar modern mast ga ut pa arbete, pa
mjolkning, eller pa sadesbindning eller pa rafsning18 pa akrarna, hade hon sjalv som liten blivit lamnad ensam. Det var da nodvandigt att hon sov, och icke skrek, tills modern kom tillbaka om kvallen. Da tuggade modern tuss19 at henne. Hon tuggade mjukt brod och knot in det i en tyglapp. Barnet fick dia tussen. Ibland lade modern ett grand salt pa. Men till slut nojde sig barnet inte med denna foda, det skrek, det oroade hela huset, innan hon vant tillbaka... Det var da modern funnit pa det dar sattet. Hon hallde i stallet for salt litet brannvin pa tussen... Det var helt litet till en borjan. Helt latt hade hon lutat pa flaskan, dar hon statt borta vid skankdorren... Men om hon hallde pa tillrackligt mycket av brannvinet, sov flickan sedan hela dagen. Modern kunde kanna sig lugn att hon icke vaknade. Modern kunde da fortjana mera pengar genom att arbeta anda till kvallen. Snart blev det en vana, att hon gjorde sa.
Just nu gav barnet i spjalsangen hals.20 Det rev av sig tacket, spande kroppen, skrek. I detsamma kande modern smartan starkare. Med moda tankte hon igenom fortsattningen.
Hur manga ganger hade hon som vuxen forbannat sin egen mor? Hon kande sig ha full ratt till det. Visserligen hade hon som liten sovit mycket, sovit i det latta brannvinsruset,21 varit ett "snallt barn". Men nar hon blivit vuxen, hade hon fatt umgalla moderns lattsinne fullt ut. I skolan hade hon aldrig varit riktigt frisk. Da hon blivit aldre, hade doktorn till en borjan talat, i manga ar, om den ofarliga akomman, katarren. Han hade uppmanat henne att vara pa sin vakt framat i tiden. Sedan dess mindes hon hur ar, fyllda av osakra aningar, av samtal med andra, hade gatt.