JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 133 из 160Och med hakan nerborrad i trojan gick hon fram till modern, vande ryggen till och knaade lite.1 - Vill du hjalpa mej att knyta? Men hart.
Modern knot hart. Gullan skakade provande pa hastsvansen och lat blicken ga mellan foraldrarna:
- Kan jag ga nu da?
Modern grep hennes ena hand med bagge sina och holl den sa. Gullan skakade den lite upp och ner som for att saga adjo, men satt fast.
- Gullan, sa modern allvarligt, du ar femton ar.
Gullan sag ett ogonblick ut som om hon tankte forneka fakta, men resignerade. Hon trutade med lapparna och vantade med fjarranblick.2
- Forstar du inte att pappa och jag ar radda om dej? sa modern. Du springer ute nastan varenda kvall med den dar Jocke, men vi har ingen aning om vem den dar - vem Jocke ar. Han kan ju vara vem som helst, fortsatte hon och sag pa dottern och kom plotsligt av sig. - Jag menar, sa hon hastigt, att pappa och jag vet ju ingenting. Och till detta nickade fadern medhall, men den som satt inne med alla tillgangliga upplysningar knep ihop de violetta lapparna och teg.
- Vad gor han? sa fadern. Gar han i skolan? Hur gammal
ar han?
- Far han springa ute sa har varenda kvall, avbrot modern, och vad sajer hans foraldrar? Har du traffat hans foraldrar? Kan dom verkligen tycka om, att han springer ute sa har? Kan det verkligen vara en ordentlig pojke, som springer ute sa har? Det kan det sakert inte.
- Hur kan du saja att han inte ar ordentlig, nar du inte ens vet vem han ar?
Fadern reste sig. Han gav hastsvansen en misstanksam blick, som anade han nat slags trolldom i den. Han korde handerna djupt i kavajfickorna och gravde energiskt en stund utan att tyckas finna nagot. Han drog upp tva tomma hander och holl fram dem:
- Vi vill ju bara veta vem han ar, sa han. Vi vill se honom. Vi vill traffa honom och tala med honom.
- Han sajer nastan ingenting, sa Gullan.
Det blev tyst en stund. En vindil slog latt mot rutan och forsvann och tycktes dra Gullans tankar mot ett fjarran: de violetta lapparna var halvt atskilda och hastsvansen hangde vantande och slak. Sa sa modern:
- Han svarar val atminstone pa tilltal!
Och till detta skakade fadern tvivlande pa huvudet, medan han sag pa sin dotter och vantade. Han vantade lange. Han sa sjalv till slut:
- Nu tar du upp honom hit i kvall, Gullan. Du ska ju anda traffa honom, och da kan ni lika garna sitta har ett tag som att ranna ute pa gatorna. Gor nu sa, sa han, gor nu sa som mamma och jag sajer.
- Vad tanker ni fraga honom? sa Gullan.
Foraldrarna tittade pa varandra.
Modern knot hart. Gullan skakade provande pa hastsvansen och lat blicken ga mellan foraldrarna:
- Kan jag ga nu da?
Modern grep hennes ena hand med bagge sina och holl den sa. Gullan skakade den lite upp och ner som for att saga adjo, men satt fast.
- Gullan, sa modern allvarligt, du ar femton ar.
Gullan sag ett ogonblick ut som om hon tankte forneka fakta, men resignerade. Hon trutade med lapparna och vantade med fjarranblick.2
- Forstar du inte att pappa och jag ar radda om dej? sa modern. Du springer ute nastan varenda kvall med den dar Jocke, men vi har ingen aning om vem den dar - vem Jocke ar. Han kan ju vara vem som helst, fortsatte hon och sag pa dottern och kom plotsligt av sig. - Jag menar, sa hon hastigt, att pappa och jag vet ju ingenting. Och till detta nickade fadern medhall, men den som satt inne med alla tillgangliga upplysningar knep ihop de violetta lapparna och teg.
- Vad gor han? sa fadern. Gar han i skolan? Hur gammal
ar han?
- Far han springa ute sa har varenda kvall, avbrot modern, och vad sajer hans foraldrar? Har du traffat hans foraldrar? Kan dom verkligen tycka om, att han springer ute sa har? Kan det verkligen vara en ordentlig pojke, som springer ute sa har? Det kan det sakert inte.
- Hur kan du saja att han inte ar ordentlig, nar du inte ens vet vem han ar?
Fadern reste sig. Han gav hastsvansen en misstanksam blick, som anade han nat slags trolldom i den. Han korde handerna djupt i kavajfickorna och gravde energiskt en stund utan att tyckas finna nagot. Han drog upp tva tomma hander och holl fram dem:
- Vi vill ju bara veta vem han ar, sa han. Vi vill se honom. Vi vill traffa honom och tala med honom.
- Han sajer nastan ingenting, sa Gullan.
Det blev tyst en stund. En vindil slog latt mot rutan och forsvann och tycktes dra Gullans tankar mot ett fjarran: de violetta lapparna var halvt atskilda och hastsvansen hangde vantande och slak. Sa sa modern:
- Han svarar val atminstone pa tilltal!
Och till detta skakade fadern tvivlande pa huvudet, medan han sag pa sin dotter och vantade. Han vantade lange. Han sa sjalv till slut:
- Nu tar du upp honom hit i kvall, Gullan. Du ska ju anda traffa honom, och da kan ni lika garna sitta har ett tag som att ranna ute pa gatorna. Gor nu sa, sa han, gor nu sa som mamma och jag sajer.
- Vad tanker ni fraga honom? sa Gullan.
Foraldrarna tittade pa varandra.