Читайте по-шведски   ::   Погодина Нина Евгеньевна

- Jag ska vara som ett lamm, sa han. Som ett lamm, upprepade han med eftertryck och borjade energiskt rensa pipan, la tandstickor, tobakspung och alla attiraljer till ratta och vantade. Och vantade lange. Han vantade ocksa lange efter det han hort dem i hallen, dar hustrun tog emot. Hustrun visade sig forst. Hennes blickar uttryckte endast ett:

- Lugn, Gustav, lugn!

Och sa kom Gullan - med ett underligt skimmer over ogon och panna - och sa kom Jocke. Avskalad den sackiga kavajen6 bar han en storrandig troja, uttanjd till knana, ett par smala svarta byxor, men inga balettskor. Han nickade trumpet, kurade ihop axlarna, kom sa plotsligt ratt snabbt och med lite rullande gang over till fadern, strackte fram handen och nickade. Fadern fornam en egendomlig tunghafta.7 Han sag ratt hjalplost efter Gullan: hon hade placerat sig gransle over karmen till en fatolj, satt lutad snett framat med huvudet pa sned och sag och sag och sag... och underligt nog aven lyssnade. Underligt, for det var alldeles tyst nu. Och den hon sag pa hade blivit staende, livsfarligt nonchalant lutad framat med hangande armar. Dar stod han, till synes fullkomligt likgiltig infor den karlek utan ord, som likt en varm strom strommade emot honom fran Gullans ogon, som glanste stora och varma ovan hennes violetta lappar och langtrojeinholjda kropp. Fadern vande generad bort blicken. Sag sig hjalplost omkring. Och sa:

- Var ar mamma?

Nar ingen svarade pa detta, utropade han plotsligt:

- Javisst, ja, jag tror vi far te snart. Och vande sig till Jocke. - Ni dricker val te?

Jocke tittade upp ett ogonblick. - Inte ofta, sa han.

Fadern strackte handen efter ett cigarettpaket. - Om ni far for era,8 sa han och strackte sa bara fram paketet. Och nar modern kom in, satt Jocke obekvamt pa karmen av en stol och drog djupa, fundersamma halsbloss och stirrade buttert i golvet.

- Ja, se nu har vi teet har, sa fadern. Gullan ratade pa kroppen och sag pa Jocke.

- Jag vet inte..., sa hon.

- Jag vet inte..., sa Jocke.

- Egentligen skulle vi ocksa traffa Majsan och Olle, sa Gullan.

Och nar ingenting mer blev sagt, sa modern: - Och vad ska ni gora da? Och tankte i detsamma: Vi kan inte ta upp Majsan och Olle ocksa - for tar vi upp Majsan och Olle finns det sakert bara fler, och vi kan inte ta upp alla. Och hon tankte: ser dom alla likadana ut, och hur kan dom halla isar varandra?9 Och hon sag plotsligt sin dotters blickar pa Jocke och forstod, att det kunde dom. Hon upprepade utan storre hopp:

- Vad ska ni gora da?

Gullan tittade pa Jocke, Jocke pa Gullan.