Читайте по-шведски   ::   Погодина Нина Евгеньевна

Gudrun och Albin, for han hette Albin, traffades en tid ganska ofta om kvallarna, och bada tyckte att nog skulle det vara bra gudomligt attgifta sig. Men Gudrun framholl med skarpa for Albin att i sa fall skulle allting ga riktigt rattvist till. Det holl Albin garna med om, for han var en beskedlig karl.

Na, i sinom tid stod Gudrun och Albin hos borgmastaren5 och sa sitt "ja" pa samma gang, for Gudrun hade bestamt att det var orattvist att en av dem skulle fa saga "ja" fore den andra. Albin hade en likadan blombukett i handen som Gudrun.

Nar de kom hem till trerummaren6 som Gudrun hade kvar sedan sitt forra aktenskap visade Gudrun for Albin en lang, lang lista som hon hade gjort upp.

Dar stod bland annat:

"Strykning av l skjorta motsvarar baddning av 2 sangar;

kokning av TV-kaffe motsvarar middagsdisk for 2 personer;

isyning av l knapp motsvarar lagning av l trasig kontakt;

lamning av ev. barn motsvarar tvattning av 2 bajsiga plastblojor;7

snarkning sa motpart vaknar motsvarar ratt for vackt part att forst lasa morgontidningen dagen darpa;

inkop av middagsmat motsvarar dammsugning av vardagsrum och tambur;

fallning av l lakan motsvarar utbarning av avfall till sopnedkast;8

tvattning av l par strumpor motsvarar tomning av askkoppar i hela lagenheten."

Detta och mycket annat stod noga angivet pa Gudruns langa lista.

"Nu ska vi leva efter den har listan, Albin," sa Gudrun,

"for att allting gar rattvist till, det ar aktenskapets A och O."9

"Det ska nog ga bra, for huvudsaken ar ju att man alskar varandra," sa Albin, och sen sa han inget mer, for han ville ju inte prata langre an Gudrun hade gjort.

Sa levde Gudrun och Albin en lang tid tillsammans, at tva potatisar var till middag, drack vardera fyra centiliter konjak till kaffet pa lordagskvallarna och alskade darefter varandra sa rattvist som mojligt i nattens morker.

En dag sa Gudrun:

"Albin, jag tror jag ska ha barn."

"Da ska val jag det ocksa," sa Albin av gammal vana.

Men som ni forstar var det Gudrun ensam som fick barn.

Nu blev det ett fasligt besvar med att fa allting att ga rattvist till. Att Albin tvattade blojor medan Gudrun ammade var ju inget stort problem, men det var sa mycket annat' att gora hela dagarna sa Albin fick ta tjanstledigt fran sitt arbete10 - och det var ju inte mer an ratt, for det hade ju Gudrun ocksa mast gora. Nar barnet skrek pa natten vaknade foraldrarna och tittade pa schemat som satt fastnalat over sangen. Pa udda datum var det Albin som hade hundvakten11 mellan tva och sex, pa jamna datum Gudrun.