Читайте по-шведски   ::   Погодина Нина Евгеньевна

Страница: 45 из 160

36 Han fick vanta just tills hon var fardig med ett varv. Nar ena stickan var fri. Han skulle be henne sta upp framfor mattan - hans tumme fick stodja mot stickknoppen, den gled kanske alltfor latt i handen, sa dar - det kandes stadigt och bra - han provade igen - och sedan repeterade han i sina tankar.

- Na min van, sa hon. Hon holl huvudet pa sned och sag misstanksamt pa honom, - varfor ar du sa tankfull. Ar det nagot som trycker dig, sa tala om for tant. En flicka kanske...

Han skakade pa huvudet, och tankarna drev runt som pa stormpiskat vatten nu.36

- Jag tankte pa ett problem.

- Vad da? Tala om.

- Vad gor man om man plotsligt far arva ett par miljoner? Han stodde fingrarna mot varandra, balanserade stickan mellan tummarna, stalet lyste i dagern fran fonstret.

Gumman satt ororlig en sekund, sedan log hon brett och blinkade illmarigt.

- Sa, min gosse. Du borjar redan bekymra dig for den saken. Men du har tid pa dig att fundera ut nat, for jag tanker inte ge upp i bradrasket.37 Sa min van - hon bojde sig framat och klappade honom latt pa kinden - ska vi inte ha kaffe nu?

Det var ratt som hon sa, hon tankte inte ha nagon bradska, men han hade det, ju forr desto battre, den saken... Det skulle sakert inte bloda mycket.

- Ja tack. Nu skulle det smaka gott.

Hon reste sig ur stolen och var pa vippen att halka. Armarna flaxade till, stickningen i vansterhanden flog in mot brostet, hon fick tag i bordskanten med hogra handen och ratade upp sig med ett generat kvitter.

- Jisses, gosse lilla, det var pa haret att gamla gumman trattade pa rumpan...38

- Javisst, sa han stilla. Och han tankte: Det ar nastan markvardigt om man inte faller omkull pa det har golvet, och det ar mycket naturligt att man har en stickning i handen, och det hor nastan till att man trycker den mot brostet. Gud signe tant - for tant ska do.39

Hon gick smavisslande ut i koket for att satta pa kaffet. Han forargade sig over hennes munterhet. En gammal dam som hon, ga omkring och vissla som en springpojke. Han reste sig, gick bort och stallde sig vid fonstret med ryggen vand inat. Sa kom han att tanka pa att nagon kunde fa syn pa honom fran gatan och atervande till stolen. Det stormade inom honom - det varsta var att stotta till, att valja ogonblick, finna precisionen, att halla hjarnan kall och handen fast. Hon fick ingenting ana, maste sta upp framfor mattan, maste just ha avslutat ett varv, fick inte borja pa ett nytt.

Han lyssnade till hennes steg ute i koket. Han horde henne rumstera om med burkar och porslin.

|< Пред. 43 44 45 46 47 След. >|

Java книги

Контакты: [email protected]