JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 46 из 160Sa kom hon in med brickan dukad och satte den pa bordet mellan dem.
- Sa ar det bra, tankte han. Hon vantade pa mig och skulle oppna nar jag ringde. Men vi far inte dricka kaffe. Jag maste gora det innan. Jag maste fa henne att avsluta varvet innan hon gor kaffet fardigt. Han reste sig.
- Jag klarar kaffet, tant. Han tyckte sjalv att rosten lat hes, men hon markte inget. - Det skulle vara riktigt roligt att forsoka en gang, sitt kvar snalla tant och fortsatt att sticka...
- Men snalla du, det blaser i visslan nar vattnet kokar. Sen brygger jag40 pa ett ogonblick.
- Jag brygger, sa han. ivrigt.
- Jaja, visst - du brygger. Hon var road av hans iver. Da sticker jag fardigt varvet sa lange - sen ar det bara ett varv till...
Ett varv till, ett varv till, sjong det inom honom. Han gick ut i koket och stangde av gaslagan. Kaffekitteln satte
han pa sin plats, torkade av handtaget med nasduken, gick tillbaka in till henne igen.
- Det drojer lite innan det kokar upp. Vi hor ju visslan.
Han holl stickan i handen och sag pa henne oavvant. Det var halva varvet kvar. Fingrarna arbetade raskt och skickligt. Den ena maskan efter den andra gled over pa hogerstickan. Hennes vita har lag mjukt kring oronen, ogonen var vakna och goda, en bla ader pa halsen pulserade vanligt och vitalt. Hon betyder ingenting, tankte han, du far inte kanna, bara handla - och inget misstag, inget misstag - varfor drojer det sa lange... Han tryckte stickan i handen tills det gjorde ont, men han markte det knappast.
Hon tankte pa kaffet. Varfor kokade aldrig vattnet. Och varfor var han sa angelagen att brygga. Det var inte likt honom. For resten verkade han underlig i dag, mycket underlig. Han satt som en fjader41 i stolen. Sa nervost han lekte med den dar stickan. Var det nagot som inte stod ratt till i alla fall.42 Na - det krop val fram forstas,43 nar de val fatt kaffe. Det var forstas nan penningknipa som han ville att hon skulle hjalpa honom ur. Det skulle hon gora i sa fall, dels for att hon tyckte om honom och han anda skulle fa alltsammans en gang, dels for att han annu aldrig hade bett henne om pengar. Herre gud, nu pyste val vattnet over snart, fel pa visslan forstas, bara hon var klar med varvet skulle hon ga ut och ta hand om det sjalv.
Fingrarna arbetade undan annu snabbare. Han markte det. Hon skyndade sig, tankte han. Tank, om hon anar nat...
I samma stund slog hon upp blicken och matte hans. Han tyckte den sag skramd ut, fragande, radd - och anklagande... hon visste - hon forstod.
- Sa ar det bra, tankte han. Hon vantade pa mig och skulle oppna nar jag ringde. Men vi far inte dricka kaffe. Jag maste gora det innan. Jag maste fa henne att avsluta varvet innan hon gor kaffet fardigt. Han reste sig.
- Jag klarar kaffet, tant. Han tyckte sjalv att rosten lat hes, men hon markte inget. - Det skulle vara riktigt roligt att forsoka en gang, sitt kvar snalla tant och fortsatt att sticka...
- Men snalla du, det blaser i visslan nar vattnet kokar. Sen brygger jag40 pa ett ogonblick.
- Jag brygger, sa han. ivrigt.
- Jaja, visst - du brygger. Hon var road av hans iver. Da sticker jag fardigt varvet sa lange - sen ar det bara ett varv till...
Ett varv till, ett varv till, sjong det inom honom. Han gick ut i koket och stangde av gaslagan. Kaffekitteln satte
han pa sin plats, torkade av handtaget med nasduken, gick tillbaka in till henne igen.
- Det drojer lite innan det kokar upp. Vi hor ju visslan.
Han holl stickan i handen och sag pa henne oavvant. Det var halva varvet kvar. Fingrarna arbetade raskt och skickligt. Den ena maskan efter den andra gled over pa hogerstickan. Hennes vita har lag mjukt kring oronen, ogonen var vakna och goda, en bla ader pa halsen pulserade vanligt och vitalt. Hon betyder ingenting, tankte han, du far inte kanna, bara handla - och inget misstag, inget misstag - varfor drojer det sa lange... Han tryckte stickan i handen tills det gjorde ont, men han markte det knappast.
Hon tankte pa kaffet. Varfor kokade aldrig vattnet. Och varfor var han sa angelagen att brygga. Det var inte likt honom. For resten verkade han underlig i dag, mycket underlig. Han satt som en fjader41 i stolen. Sa nervost han lekte med den dar stickan. Var det nagot som inte stod ratt till i alla fall.42 Na - det krop val fram forstas,43 nar de val fatt kaffe. Det var forstas nan penningknipa som han ville att hon skulle hjalpa honom ur. Det skulle hon gora i sa fall, dels for att hon tyckte om honom och han anda skulle fa alltsammans en gang, dels for att han annu aldrig hade bett henne om pengar. Herre gud, nu pyste val vattnet over snart, fel pa visslan forstas, bara hon var klar med varvet skulle hon ga ut och ta hand om det sjalv.
Fingrarna arbetade undan annu snabbare. Han markte det. Hon skyndade sig, tankte han. Tank, om hon anar nat...
I samma stund slog hon upp blicken och matte hans. Han tyckte den sag skramd ut, fragande, radd - och anklagande... hon visste - hon forstod.