JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 79 из 160Han hade hort, att havstarnorna skulle vara sa skona och ljuva, att ingen kunde se dem utan att bli betagen av deras fagring,12och han maste saga till sig sjalv, att detta inte var for mycket sagt om dem.
Nar han hade sett dem dansa en stund under traden, gick han ner till stranden, tog en av salhamnarna, som lag kvar dar, och gomde den under en sten. Sedan gick han tillbaka till sin bat, och lade sig ner bredvid den och latsade, att han sov.
Snart sag han de unga jungfrurna komma ner till stranden for att iklada sig salhamnarna. Allt var lek till en borjan, men sa blev det jammer och klagan,13 darfor att en av dem inte kunde finna sin salhamn, De sprang omkring och hjalpte henne soka, men ingenting fann de. Mittunder sokandet markte de, att himlen borjade blekna och dagen var i antagande.14 Da tycktes de inte kunna stanna langre, utan de simmade bort allihop, utom den, som var utan salhamn. Hon satt kvar pa stranden och grat.
Fiskaren tyckte nog, att det var synd om henne, men han tvang sig att ligga stilla, anda tills det blev full dager. Da reste han sig och satte baten i sjon, och det sag ut, som om han just tillfalligtvis hade fatt syn pa henne, nar han redan hade lyft arorna. "Vad ar du for en?" ropade han. "Ar du en skeppsbruten?"
Hon stortade fram mot honom och fragade om han hade sett hennes salhamn, men fiskaren latsade, som om han inte en gang forstod15 vad hon fragade efter. Da satte hon sig ner och grat pa nytt, men nu foreslog han, att hon skulle folja med honom i hans bat. "Kom med hem till min stuga," sade han, "sa tar mor vard om dig. Du kan val inte sitta kvar har pa holmen, dar du varken kan fa en badd eller ett mal mat." Och han talade sa val, att han formadde henne att folja med i baten.
Bade fiskaren och hans mor var ofantligt goda mot den stackars sjojungfrun, och hon tycktes trivas val hos dem.16 Hon blev gladare for var dag, hjalpte den gamla med hennes sysslor och var alldeles som en annan skargardsflicka.17 En dag fragade fiskaren henne om hon ville bli hans hustru, och detta hade hon ingenting emot, utan sade genast ja.
Sa redde man till brollop,18 och nar sjojungfrun skulle klada sig till brud, satte hon pa sig den grona, slapande klanningen och den skimrande parlkronan, som hon hade burit nar fiskaren hade sett henne forsta gangen. Men det fanns varken prast eller kyrka i skargarden pa den tiden, utan brudfoljet satte sig i batarna for att ro inat Malaren och fa vigsel i forsta kyrka, som de skulle raka pa.19
Fiskaren hade bruden och modern i sin bat, och han seglade sa val, att han kom fore alla de andra.
Nar han hade sett dem dansa en stund under traden, gick han ner till stranden, tog en av salhamnarna, som lag kvar dar, och gomde den under en sten. Sedan gick han tillbaka till sin bat, och lade sig ner bredvid den och latsade, att han sov.
Snart sag han de unga jungfrurna komma ner till stranden for att iklada sig salhamnarna. Allt var lek till en borjan, men sa blev det jammer och klagan,13 darfor att en av dem inte kunde finna sin salhamn, De sprang omkring och hjalpte henne soka, men ingenting fann de. Mittunder sokandet markte de, att himlen borjade blekna och dagen var i antagande.14 Da tycktes de inte kunna stanna langre, utan de simmade bort allihop, utom den, som var utan salhamn. Hon satt kvar pa stranden och grat.
Fiskaren tyckte nog, att det var synd om henne, men han tvang sig att ligga stilla, anda tills det blev full dager. Da reste han sig och satte baten i sjon, och det sag ut, som om han just tillfalligtvis hade fatt syn pa henne, nar han redan hade lyft arorna. "Vad ar du for en?" ropade han. "Ar du en skeppsbruten?"
Hon stortade fram mot honom och fragade om han hade sett hennes salhamn, men fiskaren latsade, som om han inte en gang forstod15 vad hon fragade efter. Da satte hon sig ner och grat pa nytt, men nu foreslog han, att hon skulle folja med honom i hans bat. "Kom med hem till min stuga," sade han, "sa tar mor vard om dig. Du kan val inte sitta kvar har pa holmen, dar du varken kan fa en badd eller ett mal mat." Och han talade sa val, att han formadde henne att folja med i baten.
Bade fiskaren och hans mor var ofantligt goda mot den stackars sjojungfrun, och hon tycktes trivas val hos dem.16 Hon blev gladare for var dag, hjalpte den gamla med hennes sysslor och var alldeles som en annan skargardsflicka.17 En dag fragade fiskaren henne om hon ville bli hans hustru, och detta hade hon ingenting emot, utan sade genast ja.
Sa redde man till brollop,18 och nar sjojungfrun skulle klada sig till brud, satte hon pa sig den grona, slapande klanningen och den skimrande parlkronan, som hon hade burit nar fiskaren hade sett henne forsta gangen. Men det fanns varken prast eller kyrka i skargarden pa den tiden, utan brudfoljet satte sig i batarna for att ro inat Malaren och fa vigsel i forsta kyrka, som de skulle raka pa.19
Fiskaren hade bruden och modern i sin bat, och han seglade sa val, att han kom fore alla de andra.