JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 110 из 16015
- Sakert ar att jag i morse hittade en vid den dar radium...16
- Da begrips!17 sade strax den som forst talat. Vad
hjalper det da att halla rent, nar otyget pa nytt kommer in den vagen? Kann, vilken stank!18 Lossen kommer fran hennes stuga.
Selma gick pa stigen, kantad med tilltrampade groblad, sakta in mot sitt.
En pojke klattrade i forbifarten vig som en apa19 upp pa gaveln till den narmaste stugan, lossade antennen, som han darefter faste i en nylovad bjork.20 Radion fungerade inte, hur man an skruvade.21 Men Selma, som alskade sin radio over allting, hade sitt oljud kvar.
Selma gick in i sin stuga. Allting var forfallet dar inne. Selma hade barn men ingen man, barnen hade hon med olika fader. For var gang hade hon sagt: Nu ska det aldrig ske mer- tror jag. Det hade skett om och om igen. Odoren fran svingarden uppfyllde ocksa stugan i var tum. Pa stolar lag klader, flackade av svintrack, vid dorren stod skor, flackade av lera. Och sa den ohyggliga odoren... "Nu ska det inte bli fler barn - tror jag," sade Selma.
Radion, gall som nyss skriken fran svingarden,22 sjong i Selmas stuga ut sin schlager:
Dar palmerna smackra sig luta
invid lagunens vatten,
om kvallen jag blicken vill sluta.
Jag drommer hos dig i natten.23
II
Nar de sociala reportagens tid borjade pa allvar fram emot 1940-talet, for folk fran press och radio omkring och forsokte dra fram "urinnevanare",24 som skulle fa komma till tals i radion och i tidningsintervjuer. Det var ett uppsving for det fattiga. En dag steg ett sallskap pa tre stadsherrar av vid godset. De vande sig inte, som de skulle ha gjort for bara nagra ar sedan, till trettiofemrumsslottet, som lag mellan traden, utan de korde ned den langa, laga sedan25 i branten. Dar gick de in i en av langorna och horde sig for.26 De behovde en lantarbeterska, som kande livet fran skuggsidan,27 hon kunde garna fa representera det varsta. Hon skulle fa upptrada i radio i ett program, tala. i ett visst antal minuter, redogora for svarigheterna i sitt liv. Hennes motpol skulle bli en arbetsgivare,28 en generaldirektor. Man hade blivit demokratisk, i demokratins land kande man inte langre nagra klassgranser.
Grannarnas tankar flog omedelbart till Selma.
- Hon har radion pa jamt... Hon skoter grisarna pa garn...29 hon kan garna prata at er, ta och vand er till henne.
De fina herrarna gick till Selma Goransson. Utan att riktigt forsta vad det var fraga om, kande hon sig smickrad. Hon skulle fa mera betalt for tolv minuter an hon eljest fortjanade pa fjorton dagar. Hon fick forskott till resan,30 tid och plats angiven.
- Sakert ar att jag i morse hittade en vid den dar radium...16
- Da begrips!17 sade strax den som forst talat. Vad
hjalper det da att halla rent, nar otyget pa nytt kommer in den vagen? Kann, vilken stank!18 Lossen kommer fran hennes stuga.
Selma gick pa stigen, kantad med tilltrampade groblad, sakta in mot sitt.
En pojke klattrade i forbifarten vig som en apa19 upp pa gaveln till den narmaste stugan, lossade antennen, som han darefter faste i en nylovad bjork.20 Radion fungerade inte, hur man an skruvade.21 Men Selma, som alskade sin radio over allting, hade sitt oljud kvar.
Selma gick in i sin stuga. Allting var forfallet dar inne. Selma hade barn men ingen man, barnen hade hon med olika fader. For var gang hade hon sagt: Nu ska det aldrig ske mer- tror jag. Det hade skett om och om igen. Odoren fran svingarden uppfyllde ocksa stugan i var tum. Pa stolar lag klader, flackade av svintrack, vid dorren stod skor, flackade av lera. Och sa den ohyggliga odoren... "Nu ska det inte bli fler barn - tror jag," sade Selma.
Radion, gall som nyss skriken fran svingarden,22 sjong i Selmas stuga ut sin schlager:
Dar palmerna smackra sig luta
invid lagunens vatten,
om kvallen jag blicken vill sluta.
Jag drommer hos dig i natten.23
II
Nar de sociala reportagens tid borjade pa allvar fram emot 1940-talet, for folk fran press och radio omkring och forsokte dra fram "urinnevanare",24 som skulle fa komma till tals i radion och i tidningsintervjuer. Det var ett uppsving for det fattiga. En dag steg ett sallskap pa tre stadsherrar av vid godset. De vande sig inte, som de skulle ha gjort for bara nagra ar sedan, till trettiofemrumsslottet, som lag mellan traden, utan de korde ned den langa, laga sedan25 i branten. Dar gick de in i en av langorna och horde sig for.26 De behovde en lantarbeterska, som kande livet fran skuggsidan,27 hon kunde garna fa representera det varsta. Hon skulle fa upptrada i radio i ett program, tala. i ett visst antal minuter, redogora for svarigheterna i sitt liv. Hennes motpol skulle bli en arbetsgivare,28 en generaldirektor. Man hade blivit demokratisk, i demokratins land kande man inte langre nagra klassgranser.
Grannarnas tankar flog omedelbart till Selma.
- Hon har radion pa jamt... Hon skoter grisarna pa garn...29 hon kan garna prata at er, ta och vand er till henne.
De fina herrarna gick till Selma Goransson. Utan att riktigt forsta vad det var fraga om, kande hon sig smickrad. Hon skulle fa mera betalt for tolv minuter an hon eljest fortjanade pa fjorton dagar. Hon fick forskott till resan,30 tid och plats angiven.