JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 56 из 160Hon hade alldeles glomt bort den gastfrihet hon nyss ansett sig vara skyldig den man som kom langvaga ifran18 med halsningar fran sonen.
Till slut vande sig modern om. Utan tvekan gick hon fram till Jorgen Ruta och stallde sig rakt framfor honom:
- Hur gick det till?
Den plotsliga fragan overrumplade sjomannen. Han gjorde ett forsok att resa sig for att vinna tid och kunna ge ett ordentligt svar. Men kvinnan lade sin utmarglade hand pa hans axel och tvingade honom att sitta kvar.
- Varfor ni ar har, forstod jag genast ni overlamnade min sons tillhorigheter. Men jag vill ocksa veta hur det gick till.
- Ja, jag har kommit pa order av befalhavaren ombord pa Eagle, sade segelsommaren hogtidligt och stelt som om han last upp en val inlard laxa. Kapten ville sjalv resa for att overbringa budskapet. Men han kunde inte vart sprak, han visste inte hur han infor er skulle kunna hylla er sons osjalviska sjomannagarning. Darfor skickades jag som var hans landsman och gode van.
Innan Jorgen Ruta kommit till slutet av sin utanlaxa17 hade modern gatt ett stycke bort i rummet och satt sig pa en stol mitt emot sin gast. Emellan dem stod det ovala bordet. Mitt pa bordet stod en karbidlampa. Den farglosa, intensivt vita lagan lyste upp en trang ljuscirkel, som inte nadde ut over bordsskivan. Resten av rummet lag i halvskymning. Modern holl sina magra hander hart knappta framfor sig. Lugnt och granskande sag hon pa sjomannen tvars over karbidljuset.
- Far jag gora er en fraga, aven om den ar obehaglig?
- Javisst!
- Varfor undviker ni att se mej i ogonen?
Jorgen Ruta sag ovilligt upp for att mota kvinnans blick.
- Tala hellre om sanningen. Beratta vad som verkligen hant! Hur dog min son? Skedde det pa ett fegt eller hederligt satt?
Sjomannen snurrade sin mossa nervost mellan handerna. Under den langa resan hade han i detalj tankt ut vad han skulle beratta om sin van. Men moderns fraga forbryllade honom, den var inte sa latt att svara pa. - Hade Algot varit feg eller hederlig? Han hade fordolt sin sjukdom. Var det hederligt? Och feghet? Var det fegt att undvika allt arbete pa stora hojder? Det var man inte van vid till sjoss, darfor hade Algot blivit utsedd till gyckelbocken18 ombord, den som alltid blev utsatt for grova skamt och forsmadligt han. Algot kande till sin sjukdom. Sa snart han kommit ett stycke upp i riggen,19 overfolls han av svaghet och yrsel. Styrkan gick ur hans hander och kroppen forlamades. Han var oformogen till allt arbete uppe pa rarna.20 Men just darfor skickades han standigt pa nytt sa hogt upp i riggen som mojligt.
Till slut vande sig modern om. Utan tvekan gick hon fram till Jorgen Ruta och stallde sig rakt framfor honom:
- Hur gick det till?
Den plotsliga fragan overrumplade sjomannen. Han gjorde ett forsok att resa sig for att vinna tid och kunna ge ett ordentligt svar. Men kvinnan lade sin utmarglade hand pa hans axel och tvingade honom att sitta kvar.
- Varfor ni ar har, forstod jag genast ni overlamnade min sons tillhorigheter. Men jag vill ocksa veta hur det gick till.
- Ja, jag har kommit pa order av befalhavaren ombord pa Eagle, sade segelsommaren hogtidligt och stelt som om han last upp en val inlard laxa. Kapten ville sjalv resa for att overbringa budskapet. Men han kunde inte vart sprak, han visste inte hur han infor er skulle kunna hylla er sons osjalviska sjomannagarning. Darfor skickades jag som var hans landsman och gode van.
Innan Jorgen Ruta kommit till slutet av sin utanlaxa17 hade modern gatt ett stycke bort i rummet och satt sig pa en stol mitt emot sin gast. Emellan dem stod det ovala bordet. Mitt pa bordet stod en karbidlampa. Den farglosa, intensivt vita lagan lyste upp en trang ljuscirkel, som inte nadde ut over bordsskivan. Resten av rummet lag i halvskymning. Modern holl sina magra hander hart knappta framfor sig. Lugnt och granskande sag hon pa sjomannen tvars over karbidljuset.
- Far jag gora er en fraga, aven om den ar obehaglig?
- Javisst!
- Varfor undviker ni att se mej i ogonen?
Jorgen Ruta sag ovilligt upp for att mota kvinnans blick.
- Tala hellre om sanningen. Beratta vad som verkligen hant! Hur dog min son? Skedde det pa ett fegt eller hederligt satt?
Sjomannen snurrade sin mossa nervost mellan handerna. Under den langa resan hade han i detalj tankt ut vad han skulle beratta om sin van. Men moderns fraga forbryllade honom, den var inte sa latt att svara pa. - Hade Algot varit feg eller hederlig? Han hade fordolt sin sjukdom. Var det hederligt? Och feghet? Var det fegt att undvika allt arbete pa stora hojder? Det var man inte van vid till sjoss, darfor hade Algot blivit utsedd till gyckelbocken18 ombord, den som alltid blev utsatt for grova skamt och forsmadligt han. Algot kande till sin sjukdom. Sa snart han kommit ett stycke upp i riggen,19 overfolls han av svaghet och yrsel. Styrkan gick ur hans hander och kroppen forlamades. Han var oformogen till allt arbete uppe pa rarna.20 Men just darfor skickades han standigt pa nytt sa hogt upp i riggen som mojligt.