JК
Читайте по-шведски :: Погодина Нина Евгеньевна
Страница: 89 из 16017
Klassforestandaren kunde iaktta hur Tomas stegvis fick uppge sina stallningar, hur han undan for undan gled tillbaka till den position han haftpa den tiden nar han hade tva hander.
Det var inte langre nagon som hjalpte honom att packa ner bockerna i bagen, nar han nan gang forsokte saga nagot under klassens diskussioner blev han genast avbruten, precis som forr i tiden. Innan de fick borja med de olika forenings-aktiviteterna i skolans regi,18 hade de blivit noggrant instruerade, fatt ordentligt nota in alla moteteknikens aspekter. Men det hjalpte inte, nar ett arende kom fore som de tyckte var viktigt fungerade inte reglerna langre. De ropade i munnen pa varandra och till sist blev det bara nagra fa som lyckades gora sig horda, bara tva eller tre som andra lyssnade till.
Tomas flyttade ocksa tillbaka till sin gamla plats vid vaggen, det hade kommit en ny pojke i klassen, en stockholmare som barnavardsnamnden velat placera i narkotikafri miljo,19 och han satt nu bredvid klassradets ordforande.
Flera ganger tankte klassforestandaren att han borde gora nagot for att hjalpa Tomas, prata med honom, trosta honom. Men hur forklarar man for en fjortonaring att ingenting nansin kan forandras, att allting forblir oforandrat hur mycket man an inbillar sig att nanting har hant? Att han sjalv ibland hade inbillat sig att han hade rort sig nan liten bit i forhallande till vanner och kolleger, i sidled eller uppat.20 Men i sjalva verket var han ju hela tiden fastvuxen, fastklamd av forordningar och meriter och formular och tjanstear och administrativ praxis.21
I slutet av mars gjorde Tomas ett forsok med mitellan, den var nu fruktansvart smutsig och skrynklig, han hade haft svart att knyta den sa att det sag riktigt ut. Men den hade forlorat sin magiska kraft, under forsta langrasten22 sag klassforestandaren att den nye pojken, stockholmaren, sprang omkring med mitellan fladdrande om halsen.
En av de sista dagarna i april var Tomas borta. Ingen visste anledningen, klassforestandaren noterade franvaron i klassboken. Antagligen var han forkyld, tre av klasskamraterna lag ocksa hemma i forkylningar.
Nasta dag fick han veta anledningen. Han hade forsta lektionen i klassen och nar han kom in ropade alla i munnen pa varandra. Det var svart att hora vad de sa, han uppfattade det i fragment, sma bitar av meningar fran olika hall.
- Magistern! Magistern! Tomas igen! Andra handen! I en vedkap! Ingen vet hur det gick till! Han var ensam! Vanstra handen!
ANMARKNINGAR
1 handkraft - сила в руках (зд.
Klassforestandaren kunde iaktta hur Tomas stegvis fick uppge sina stallningar, hur han undan for undan gled tillbaka till den position han haftpa den tiden nar han hade tva hander.
Det var inte langre nagon som hjalpte honom att packa ner bockerna i bagen, nar han nan gang forsokte saga nagot under klassens diskussioner blev han genast avbruten, precis som forr i tiden. Innan de fick borja med de olika forenings-aktiviteterna i skolans regi,18 hade de blivit noggrant instruerade, fatt ordentligt nota in alla moteteknikens aspekter. Men det hjalpte inte, nar ett arende kom fore som de tyckte var viktigt fungerade inte reglerna langre. De ropade i munnen pa varandra och till sist blev det bara nagra fa som lyckades gora sig horda, bara tva eller tre som andra lyssnade till.
Tomas flyttade ocksa tillbaka till sin gamla plats vid vaggen, det hade kommit en ny pojke i klassen, en stockholmare som barnavardsnamnden velat placera i narkotikafri miljo,19 och han satt nu bredvid klassradets ordforande.
Flera ganger tankte klassforestandaren att han borde gora nagot for att hjalpa Tomas, prata med honom, trosta honom. Men hur forklarar man for en fjortonaring att ingenting nansin kan forandras, att allting forblir oforandrat hur mycket man an inbillar sig att nanting har hant? Att han sjalv ibland hade inbillat sig att han hade rort sig nan liten bit i forhallande till vanner och kolleger, i sidled eller uppat.20 Men i sjalva verket var han ju hela tiden fastvuxen, fastklamd av forordningar och meriter och formular och tjanstear och administrativ praxis.21
I slutet av mars gjorde Tomas ett forsok med mitellan, den var nu fruktansvart smutsig och skrynklig, han hade haft svart att knyta den sa att det sag riktigt ut. Men den hade forlorat sin magiska kraft, under forsta langrasten22 sag klassforestandaren att den nye pojken, stockholmaren, sprang omkring med mitellan fladdrande om halsen.
En av de sista dagarna i april var Tomas borta. Ingen visste anledningen, klassforestandaren noterade franvaron i klassboken. Antagligen var han forkyld, tre av klasskamraterna lag ocksa hemma i forkylningar.
Nasta dag fick han veta anledningen. Han hade forsta lektionen i klassen och nar han kom in ropade alla i munnen pa varandra. Det var svart att hora vad de sa, han uppfattade det i fragment, sma bitar av meningar fran olika hall.
- Magistern! Magistern! Tomas igen! Andra handen! I en vedkap! Ingen vet hur det gick till! Han var ensam! Vanstra handen!
ANMARKNINGAR
1 handkraft - сила в руках (зд.